SKÅNELANDS FLAGGA
"Historia och historier bakom den rödgula korsflaggan"
av fil.dr. Sven-Olle R Olsson, Malmö
Utgiven av och copyright: Stiftelsen Skånsk Framtid 1993.
DEL 3
Slutord
Således kan envar nu hissa den nya kulturhistoriska symbolen för Skåneland. Flaggan har rötter som sträcker sig långt tillbaka i Danmarks historia och som antagligen också sträcker sig långt tillbaka till Danmarks och Nordens gemensamma katolska ärkebiskopssäte i Lund strax efter vikingatiden. Denna nya kultursymbol är politiskt helt obefläckad och kan användas i alla kulturella, turistmässiga, representativa och personliga sammanhang.
Syftet med Stiftelsen Skånsk Framtids insats med historiskt förankrad utformning och den officiella registreringen i Skandinavisk vapenrulla av både flagga och vapen, har varit att få fram en neutral kultur- och hembygdsflagga, som kan tjäna som regional landssymbol.
Det finns nämligen ingen annan gemensam symbol för Skåneland, eftersom det endast finns officiella landskaps- och länsvapen för Skåne, Blekinge, Halland, Malmöhus och Kristianstads län.
Stiftelsen Skånsk Framtid har också i augusti 1993 sänt ut särtryck av Skandinavisk Vapenrulla till alla kommuner i Skåne, Halland och Blekinge med uppmaning att använda den Skåneländska flaggan vid sidan om den svenska riksflaggan.
Flaggsymboler har stor betydelse. Idag går utvecklingen mot ett regionalt Europa snabbt. Överallt lyfts de regionala och nationella kulturerna fram, inte minst markerade i sina flaggsymboler.
Kulturregionen Skåneland, med eget språk och med unik historia och kultur, är en av Europas regionala nationer. Således bör Skåneland synas med den rödgula korsflaggan, som en samlande symbol i alla sammanhang både inom och utanför Skåneland.
EFTERSKRIFT
Denna skrift om Skånelands flaggas historia är ett första försök att sammanställa allt vi vet om flaggan. Tyvärr är många uppgifter om dess tidigare historia odokumenterade i källskrifter. Detta behöver inte betyda att de fattas utan kan istället bero på att man inte aktivt letat tidigare. Konsekvensen har blivit att jag har varit tvungen att ta med alla typer av hörsägner, vilka får kvarstanna som sådana tills de blir antingen dokumenterade eller förkastade. Forskningen befinner sig inte i så långt framskridet stadium inom detta område att det är möjligt att värdera de olika utsagorna ännu. Därför har jag valt att presentera materialet som det är idag med alla brister för att senare kunna göra en ordentlig värdering när mer information har inkommit.
Symboler registrerade i Skandinavisk Vapenrulla 1992 av Stiftelsen Skånsk Framtid
SKÅNELANDS FLAGGA
SVR431/92
FLAGGA: I rött fält ett gult kors, i en duk med formaten 3-1-3 på höjden och 3-1-4,5 på längden
Flaggan härleder sitt ursprung till den symbol, som fördes av den nordiska kyrkan, för vilken ärkebiskopen i Lund var primas. Landestiftet, som omfattade Skåne, Halland, Blekinge och Bornholm, var identiskt med det Skåneland inom vilket den skånskalagen gällde. Landestiftet var också ärkebiskopens område.
Den kyrkliga flaggan, som var röd med gult kors, fick sin världsliga motsvarighet i Erik av Pommerns unionsbanér, som antogs 1430. Detta var gult med rött kors, d v s med spegelvänd färgsättning jämfört med den nordiska kyrkans.
Historiskt sett kan vi förknippa det nordiska med färgerna rött och gult. I modern tid, på 1870-talet, nylanserades Skånelandsflaggan som en modern hembygdsflagga i Lund. Den har sedan dess varit i bruk och används idag inom sport, kultur, näringsliv, reklam m m.
Skånelands flagga vilar på historisk grund och knyter an till Skånelands historiska situation. Utgångspunkten för utformning och måttsättning har varit mått, som gällde för den gamla danska flaggan under den tid då Skåneland var knutet till danska riket. Dannebrogen har sedan dess genomgått flera måttförändringar. Skånelandsflaggan liksom 'pantern' registreras som områdets kultur- och hembygdssymboler av Stiftelsen Skånsk Framtid.
UPPGIFTSLÄMNARE: STIFTELSEN SKÅNSK FRAMTID
SKÅNELANDS VAPENSYMBOL
SVR 432/92
SKÖLD: I rött fält en heraldisk, skånsk, panter av guld.
Sydskånska bildstensmonument från vikingatid och tidig medeltid i Tullstorp och Hunnestad återspeglar något av folkvandringstidens germanska djursymbolik.
Djuren på dessa stenar har mycket som påminner om ett av medeltidens fabeldjur, det som i heraldisk terminologi går under benämningen panter. Pantera sprutar ofta eld genom mun och näsborrar, den är behornad och med bakben liknande ett lejons medan frambenen liknar örnens. Andra varianter förekommer liksom den här skånska, som dessutom är unik. Att pantern har en viss kontinuitet i skånsk bildtradition framgår bl a av att en skånsk medeltidsätt förde pantern i sin sköld. Magnus Scanong de Scania har i sitt sigill 1285 bilden av ett panterliknande djur.
Om det föreligger något samband med den något senare framträdande danska ätten med en panter är oklart. Denna var sporadiskt besutten i Skåne och ingift i skånska ätter. Skånepantern återgår således på runstensdjur, som undergått en heraldisering och avser att vara en symbol för historiskt och kulturhistoriskt medvetna Skånelänningar. Den nu här mera officiellt återupptagna pantersymbolen har åtminstone sedan 1975 använts som symbol bl a för Skånska Akademien.
UPPGIFTSLÄMNARE: STIFTELSEN SKÅNSK FRAMTID
Förordning för Skånelands flagga
- Flaggan är i rött fält ett gult kors, i en duk med formaten 3-1-3 på höjden och 3-1-4,5 på längden, enligt SVR 431/92. Färgerna är klar rött och klar gult.
- Flaggans storlek skall stå i rimlig proportion till flaggstångens längd. Höjden på flaggan bör vara ungefär 1/5 av flaggstångens längd. När flaggstången är anbringad på en byggnad bör flaggans storlek vara större. Fasadflaggor bör täcka hälften av flaggstångens längd.
- När flaggan skall halas till halv stång skall den hänga minst på halva flaggstången och mest 2/3 av flaggstången.
- Flaggan får användas som dekoration på väggar och bordssidor, men ej som bordsduk. Inga tecken eller någon skrift får förekomma på flaggan.
- En Skånelands vimpel har ett övre rött fält och ett undre gult fält. Korsvimplar får ej förekomma.
- Trasiga, smutsiga och solfällda flaggor får ej användas.
- Flaggan hissas kl. 8 på morgonen och halas senast kl. 20 på kvällen. Går solen upp senare än kl. 8 och ner tidigare än kl. 20 hissas och halas flaggan när solen går upp resp. ner. Undersommaren gäller tiderna 9 på morgonen och 21 på kvällen. Flaggan får aldrig vara hissad efter solnedgång.
- Flaggan får aldrig beröra marken.
- En uttjänt flagga skall alltid brännas.
Flaggdagar i Skåneland
I Skåneland bör man i stort följa de svenska flaggdagarna och sitt samvete. Bland de danska flaggdagarna är det främst Valdemarsdagen som bör uppmärksammas. En Skåneländsk flaggkalender kommer att utarbetas.
Officiella flaggdagar i Sverige
- 1 jan: Nyårsdagen
- 28 januari: Konungens namnsdag
- 12 mars: Kronprinsessans namnsdag
- Påskdagen
- 30 april: Konungens födelsedag
- 1 maj
- Pingstdagen
- 6 juni: Sveriges Nationaldag och Svenska Flaggans Dag
- Midsommardagen
- 14 juli: Kronprinsessans födelsedag
- 8 augusti: Drottningens namnsdag
- September: Dag för val i hela riket till Riksdagen (ordinarie val: tredje söndagen i september vart tredje år)
- 24 oktober: FN-dagen
- 6 november: Gustav Adolfsdagen
- 10 december: Nobeldagen
- 23 december: Drottningens födelsedag
- 25 december. Juldagen
Officielle flagdage i Danmark:
- 1 januari: Nytårsdag
- 23 mars: Dronning Ingrid
- 9 april: Besaettelsen 1940 (Halv stang til kl. 12.02)
- 16 april: Dronning Margrethe II
- 27 april: Prinsesse Carol Math
- 29 april: Prinsesse Benedikte
- 5 maj: Danmarks befrielse
- 26 maj: Kronprins Frederik
- 5 juni: Grundlovsdag
- 7 juni: Joachim
- 11 juni: Prins Henrik
- 15 juni: Valdemarsdag
- 25 december: 1 juledag
- Langfredag (halv stang)
- 1 påskedag
- Kristi Himmelfartsdag
- 1 pinsedag
Litteraturförteckning
- Assarsson, David: Det skånska problemet. Credos Förlag, Stockholm 1923.
- Andersson, Per: Nordiska korsflaggor. Bokförlaget Draking, Mjölby 1992.
- Bartholdy, Nils: Dannebrogskorsets form og visionære baggrund. HeraldiskTidskrift 64, 1991.
- Bendixen, Kirsten: Denmarks Money. The National Museum of Denmark, Copenhagen 1967.
- Broberg, Peter: Litta blannat om flaggorna kring Skåneland. Från Skånska Akademiens årsskrift 1988, 108-114.
- Bruhn, Helge: Dannebrog og danske Faner gennem Tiderne. Köbenhavn 1949.
- Flensburg, Peter: Möntårbogen 1977, Gentofte 1977.
- Klinge, Matti: Finlands blåvita färger. Schildts, Keuru 1988.
- von Konow, Jan: Svenska flaggan, När? Hur? och Varför? Atlantis, Stockholm 1986.
- Kälde, Bengt Olof: Series Archiepiscoporum Upsaliensis AD MCMLXXXV. Heraldisk Tidskrift, 35, 1977.
- Kälde, Bengt Olof: Svenska Kyrkans heraldik. Heraldisk Tidskrift, 35, 1977.
- Kälde, Bengt Olof: Uppsala ärkestifts vapen. Ärkestiftet 1987/88. Uppsala 1987.
- Lindsay Galbreath, Donald: Papal Heraldy. Heraldy Today. London 1972.
- Neubecker, Ottfried: Das Kreuz als Christliches und Staatliches Symbol. Genealogica & Heraldica, Copenhagen 1980.
- Thiset, A: Skaanske By- og Herredsvaaben i den danske Tid. Historisk Tidskrift för Skåneland, 1, 1903, 333 - 362.
- Traetteberg, Hallvard: Unionsvåpen. Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medelålder.
- Åberg, Alf: Historik. Den svenska flaggan. I boken Flaggan och fanan, utgiven av Stiftelsen Sveriges Nationaldag och Svenska Flaggans Dag 1986, 9 - 17.
