SKÅNELANDS FLAGGA

"Historia och historier bakom den rödgula korsflaggan"

av fil.dr. Sven-Olle R Olsson, Malmö


Utgiven av och copyright: Stiftelsen Skånsk Framtid 1993.


DEL 2

Den moderna Skåneländska flaggans historia.


Vem är återskaparen eller skaparen av den "skånska flaggan" är det Martin Weibull eller hans bror Mathias? Det sägs ofta att Martin Weibull skapade flaggan på 1870-talet. Martin Weibull och hans söner Lauritz, Carl-Gustaf och Curt var alla legendariska historieforskare i Lund och de skapade skola i historieforskningen vad gäller källkritisk granskning. Alla utom Carl-Gustaf blev professorer i historia och alla sysslade med skåneländsk historia. Utan dem hade vi skåneländare haft en mycket stor del av vår historia oskriven. Martin och Mathias, den senare professor på Alnarp, härstammade från den danska byn Vejbol. Deras ursprung kan möjligtvis förklara deras intresse för Skåneland och Danmark. Vad gäller den Skåneländska flaggan är det troligt att de båda ligger bakom.

Curt Weibull, Martins son, säger i tidskriften Ale 1988: "Först vill jag frita min far, professor Martin Weibull, från att vara upphovsman till Skåneflaggan. Han dog den 17 april 1902, en tidpunkt, då tanken på en Skåneflagga veterligen inte var väckt eller ens antydd. Tanken på en Skåneflagga har väckts av och tillkommer helt min farbror Mathias Weibull. Curt Weibull fortsätter med att berätta om Mathias egendom Sofieholm i Fosie och att han en dag kom hem med en Skåneflagga 1902. Om flaggan någonsin hissades kände han ej till.

Flaggan blev sedan uppbränd i samband med att boningshuset brann ner 1908. Angående färgerna säger Curt Weibull: "Jag har emellertid hört av en av mina systrar, att färgerna var bestämda av färgen på det vapen, som Erik av Pommern givit Malmö". En bild av detta vapen hade införts i Lauritz Weibulls år 1901 utgivna "Malmö stads urkundsbok". Som alla vet har Malmö stads vapenfärgerna rött och vitt och detta gör Curt Weibulls uttalande något förbryllande. Däremot är den skånska gripen röd på guldbotten och det är väl troligare att detta skånevapen med färgerna rött och guld ligger bakom färgvalet.




Den skånska gripen

Den skånska gripen skapades för Karl X Gustafs begravning år1660, som en modifiering av Malmö stadsvapen. Detta färgval på Skånegripen liksom 1675 års Skåne och Bohus läns dragoners uniformsfärger i gult och rött, kan kanske ses som ett bevis på att även den svenska segrarmakten observerat Skånelands gamla färger. Således är det uppenbart att gult och rött kan anses vara Skånelands färger och det är självklart att Martin och Mathias Weibull kände till detta. En synnerligen märklig förklaring till färgvalet, om den överhuvudtaget skall tas på allvar, är att Byahornsredaktören Moje Biarner framfört i en insändare 1967. Han säger att Martin alltid hade med sig en dansk flagga på sina resor och att denna så småningom blev rödgul istället för rödvit och att den sedermera uppfattades som en skånsk flagga.

I samband med diskussionen om den skånska gripen kan det vara på sin plats att notera att även Blekinge och Halland har sina landskapsvapen, vilka självfallet kan tjäna som landskapsflaggor, men någon annan gemensam symbol för hela Skåneland, inklusive Bornholm, än den rödgula korsflaggan finns inte.

Innan vi lämnar Skånegripen kan det vara av intresse att se på David Assarssons syn på de skånska färgerna i hans opus: "Det Skånska Problemet" från 1923. Han har givit det ett poetiskt uttryck i dikten Skånes Färger:


Skånes färger

Broder, du en gång ett uttryck hörde,
som ditt hjärtas strängar sällsamt rörde.
Skånes färger? Gåtfullt orden lyda.
Själv du ej förstått, vad de betyda,
och när du bett andra dem förklara,
kunde de din fråga ej besvara.
Nu du tröttnat att förgäves leta,
Skånes färgers mening vill du veta.


Ack, vårt land bär ej blott gyllne skördar.
Det är också rikt på gyllne minnen.
Sök bland dem! Fast ingen nu dem vördar,
kanske de ge svar åt spröjarsinnen.
Alltså välj den enklaste metoden,
sök vid källan, som ger liv åt floden.
Ty - må alla andra stumma vara -
Skånes Grip skall säkert kunna svara.


Se han lyser, varm av sunda krafter,
fågeln som har närts av Skånes safter.
Hälsan färg i fjäderbrynjan gjutit.
Högt bland solars dans och stjärnors vimmel.
Röd han stiger mot en gyllne himmel,
över vilken morgonglans har flutit.
Så han svarar var och en som frågar:
Rött och guld från Skånes vapen lågar.


Rött är återglans av Dannebrogen,
röd som vallmo prakt i gyllne rågen.
Röd är korstågsflagg i stridens vimmel,
rosen i vår folksångs örtagårdar,
helig altareld som Eskil vårdar,
ryktets sol från Tyge Brahes himmel.
Rött är dystert sken från brända städer,
blod som Skånejord i purpur kläder.


Guld är korsets stam på Sveriges fana,
gyllne hoppet på vår framtidsbana.
Guld strör marssol ifrån himmelsbranten
över hästhovsört vid dikeskanten.
Gul står pil vid vägen. Gullregn faller
rikt från mörkgrönt löv bak trädgårdsgaller.
Och när höst vår sommars guld har bärgat,
ren på Skåneslätt vår skog sig färgat.


Lys då fram ur mörka nordgränsbergen,
Skåneland i rätta framtidsfärgen.
Tusen glädjebloss bland sommarens fröjder
spride Skåneguld från Kullens höjder.
Över Lundaslätt och Ringsjövatten
vile stjärneljus i juninatten
och från Hallandsås till Ystadstrakter ljuder
Skånesång i trygga takter.


David Assarsson



Det bör här understrykas att Assarsson kopplar den röda och gula färgen till Danmark respektive Sverige. Färgerna har troligtvis inte detta ursprung, men det är en märklig och positiv tillfällighet att Skånelands färger kan ses som en dansk svenskkombination.


Flaggning under 1900-talet - "Bonnaflaggan"

Vidare berättas att det var populärt att flagga "skånskt" framtill 1940-talet och att flaggbruket återuppstod på 1960- talet. Det finns många ögonvittnesskildringar som bekräftar detta. En äldre man berättade att när han började som järnhandelsbiträde i Trelleborg 1935 fick han sälja många skånska flaggor till storbönderna.

Det var nämligen mycket vanligt att storbönderna på Söderslätt flaggade skånskt speciellt i samband med midsommar och höstagillen. Flaggan kallades därför i folkmun för bonaflaggan. En 70-års dam berättade nyligen att hon har kvar sin morfars mors Skåneflagga, som hon fick när hon var 6 år dvs. omkring 1928. Den har blivit något sliten och förvaras idag på kistbottnen. Den tas endast fram på högtidsdagar då hon draperar med den. Åldern på flaggan är okänd, men den bör vara från sekelskiftet. Malmöfirman AB Eric Lundblad, som bl a sålde kaffe, hade på 1950-talet den skånska flaggan som sin firmasymbol, enligt Bengt Biarner.

Firmans VD Yán Westrup hade flaggan på sin fina Bentley. Bengt Biarner berättar vidare att han såg sin första skåneflagga på Sjöbergs flaggfabrik i Malmö år 1946 och att den även användes i Tottarp på 1950-talet.

I en tidningsartikel från 1968 berättas att källarmästare Hugo Mattsson på Gästgivargården i Brösarp hade flaggat med den skånska flaggan i 11 år, dvs. sedan 1957.

Han berättar att det egentligen var en botanikprofessor från Uppsala, som meddelade honom, att när det nu finns en skånsk flagga så kunde de lika gärna använda den som alla möjliga utländska flaggor. Mattsson beställde en skånsk flagga på flaggfabriken Kronan i Helsingborg, som inte hade gjort så många Skåneflaggor tidigare. Under 1967 gjorde de emellertid 25 000 skånska flaggor, vilket låter något överdrivet. Hugo Mattsson fortsätter: "Vi tycker emellertid att det är trevligt med denna landskapssymbol och numera är vi ingalunda ensamma om att flagga skånskt som vi var i början".

År 1964 stötte arkitekten Peter Broberg vid ett besök i Lund på flaggan. Den hängde ut från en balkong i gamla Lund. Flagghissaren var överläkare Gunnar Gorton, som berättade att flaggan använts mycket i hans hembygd i Frosta Härad fram till andra världskriget. Bengt Kihlberg bekräftar detta, eftersom han såg sin första skånska flagga i Sätofta 1933- 36. Gorton trodde sig vara den siste som skulle komma att använda den.


"Skånska flaggans vänner"

Denna flaggupptäckt förde till att en krets av skåningar bl a Karl-Erik Weggerup, Sten Sjöstrand och Peter Broberg började att sprida kunskap om flaggan. Inom några år fanns flaggan att se både på flaggstänger och på bilar runt om i Skåne. Ett stort genomslag fick flaggan genom Sigge Hinderoth, som på raststället Bialitt drog igång firandet av flaggan på en "Skånska Flaggans Dag", den tredje söndagen i juli. Samtidigt bildades också Föreningen Skånska Flaggans Vänner. På denna dag har Årets Skåning utsätts sedan 1967 utom året 1987 då Skånepartiet nästan hade lyckats att politiskt märka den skånska flaggan. En stark folklig indignation tvang emellertid Carl P Herslow att skapa sin egen flagga för Skånepartiet och därmed lämnades den skånska korsflaggan ifred. Denna får aldrig bli en politisk symbol. Den är istället en samlande symbol för Skånelands kultur, historia och människor.


"SÄPO och landsförräderi?"

I samband med firandet av den första Skånska Flaggans Dag den 16juli 1967 på Bialitt mellan Marieholm och Röstånga blev det en mängd tidningsskriverier. De flesta tidningar var förvånade och skrev om Skånsk nationaldag, Skånsk revolution och Nationella frihetsrörelser. Det berättas att Kungen, prins Bertil, Tage Erlander, Torsten Nilsson och SÄPO blev informerade innan firandet på Bialitt .

Någon försökte t.o.m. anklaga organisatörerna för landsförräderi: "Jag ser mig tvungen att anmäla saken till myndigheterna om inte det här stoppas. Rena landsförräderiet att ordna en skånsk flaggdag. Man skändar ju både svenska och danska flaggorna. Räcker det inte med att gå till polisen i Malmö ska jag föra saken vidare!" (Arbetet 16/7 1967).


Tidningsreaktioner

I bjärt kontrast till dessa skriverier blev reportagen dagen efter. SDS skriver: "Skånska Flaggans Dag i Bialitt förlöpte som det stillsamma kafferep det var tänkt som. Inga skånska nationalister smög omkring kladdande med sprängdeg och patroner. Hårda poliser beredda att slita ner laglösa skånska symboler lyste även med sin frånvaro. Det hela blev en helt vanlig utflykt där man drack kaffe och åt bullar, lyssnade på en Skånsk "Sven-Ingvars grupp", utdelade Skånska Flaggor och utsåg till "Årets Skåning".

Det blev Fader Gunnar från Osby och Kristianstad, som blev den förste Årets Skåning, efter en hård kamp mot stålfarfar, Gunnar Håkansson. Skånska Dagbladet skrev att det var ett PR-jippo? Lars Holmqvist i Aftonbladet citeras enligt följande: "Håller Skåne på att utvecklas till ett Grönköping? - Ett rent geschäft, som gör oss skåningar löjliga."

Cello tyckte i Expressen att man borde valt Mårtensafton istället för den 16 juli. Krögaren Åke Sellert på Råå Wärldshus och Nils Poppe på Fredriksdal tillhörde pionjärerna som accepterade den skånska flaggan.

Efterfrågan på skånska flaggor blev alldeles för stor för flaggfabrikanterna. De sålde allt de kunde sy upp. Bland insändarna fann man: - "Osvenskt, fult, Skånes död, håll Skånes fana högt! "-. På Perstorps kyrkas altartavla förekommer den s.k. skånska flaggan. Tavlan är målad omkring 1680! "Vid efterkontroll framkom att flaggan inte är skånsk utan dansk. Skånska flaggdagen, enbart jippo."

Så sent som 1972 skrev en upprörd insändare i HelsingborgsDagblad: "Förbjud Skåneflaggan" och han ansåg att det var en demonstration mot det svenska riket att flagga skånskt. "Detta kan inte uppfattas som något annat än en förolämpning mot den svenska nationen, som offrat blod och möda, svett och tårar på förvärvet av Skåne".


Trots de mycket lugna och fridfulla arrangemangen på Bialitt är det mycket tydligt att journalisterna försökte piska upp en regional hatstämning mot Sverige och att flaggan var en protest mot den svenska: "Nu ser alla svenskar rött. På många håll i Skåne hissar man röd flagg med gult kors som protest mot den vanliga svenska nationalsymbolen. Det är inte bara skämt. I Göingebygden har man historiska skäl att tycka illa om svenskar. På 1600-talet brändes och utrotades hela byar av "goda svenskar". Om ett sabotage utfördes mot en svensk avrättades var tionde man i den "skyldiga socknen" (Se 1970).

Några tidningar hade lyckligtvis fattat budskapet med den skånska flaggan exempelvis Berlinske Tidende, som skrev den 8/7 1968:"- Den röde bund minder om Skånes Danske oprindelse, og det gule kors om den svenske tid, og flaget skal mane skåningerne til atfylde pladsen som et skandinavisk brofolk, samtidigt med att Skånes egenart og historie haevdes".

Ove Torgny sammanfattar ganska väl olika människors dåtida uppfattning om Skåneflaggan i NST, onsdagen den 22/7 1970: "Människors inställning till den skånska flaggan varierar högst avsevärt. För upplänningarna är den i första hand löjeväckande, i andra hand irriterande med tanke på skåningarnas förmenta återföreningsplaner med Danmark, en frigörelse från Sverige med en grävd kanal längs smålandsgränsen. Några ser i den skånska flaggan en symbol för återförening och vårt gemensamma kulturarv med broderfolken på andra sidan sundet". Andra ser den som en symbol för framtidens ökande nordiska samarbete - det svenska gula och det danska röda. Ytterligare några vill ge Skåneflaggan en regional prägel. De allra flesta tycker kanske att det är en kul och vacker prydnad på bilen eller uppe i flaggstången, att den är vackrare än både den svenska och danska".

Hela denna serie av reaktioner, en del rent hysteriska, visar att Sverige hade svårt att acceptera en kulturell mångfald. I andra länder i Europa förekommer mängder av flaggor, lokala, regionala, historiska, kulturella utan att detta orsakat uppståndelse.


Regioner i Sverige

I dagens läge har det lugnat sig lite i Sverige, eftersom ingen större uppståndelse kan ses i samband med andra regionala flaggor såsom Ölands, Gotlands, Smålands, Östergötlands, Norrlands eller Jämtlands flaggor. Beror denna skillnad i reaktion på att den skånska flaggan var först eller kan det bero på en speciell stark svensk reaktion gentemot Skåneland, eftersom detta kanske är speciellt känsligt?


Flaggan med Apollo II

Ett festligt inslag i flaggdebatten gjordes 1969. Då Apollo II skulle sändas iväg på Skånska Flaggans Dag från den amerikanska rymdbasen i Houston 1969, tog Skånska Flaggans Vänner ett initiativ, som väckte uppmärksamhet. Man sände en Skånelandsflagga till rymdhögkvarteret i Houston den 1 juli med anmodan om att placera denna på månen sida vid sida med "Stars and Stripes". Motiveringen var, att skånska män hade gjort stora och avgörande insatser när det gällde erövringen av rymden.

Först hade Tycho Brahe, född på Knutstorp, med sina astronomiska observationer och sitt eminenta instrumentbyggeri lagt grunden för hela den astronomiska vidareutvecklingen, vilket bl.a. fullföljdes av Kepler och Newton. Dessutom hade Charles Lindberg, son till en utvandrare från Skåne, varit den förste som flög över Atlanten, en prestation av högsta klass. För det tredje så var Aldrin en av de tre ombord också ättling till utvandrare från Skåneland. Denna anmodan väckte stor och välförtjänt uppmärksamhet i media. Den byggde också på en kombination av information och humor, som är skånsk.


Nya aktiviteter

Under senare år har ledamoten i Skånska Akademien Peter Broberg engagerat sig i flaggdebatten bl.a. Skånska Akademiens årsböcker samt i pressen. Han är en av grundarna till Stiftelsen Skånsk Framtid. Peter Broberg har alltid värnat om mångfalden vad gäller kulturidentitet och demokrati. Detta har bl.a. resulterat i debattinlägget: "Det store samfund" från 1973 med en fyrfärgsplansch, där han föreslår regionala flaggor för flera nordiska regioner. Några av dessa flaggor exempelvis den föreslagna flaggan för Götaland, den inversa svenska flaggan har börjat att vinna erkännande och bruk.

På samma sätt har Per Andersson i Örebro samlat ihop allt vad vi vet om flaggor i Norden och han beskriver 35 olika flaggor för nationerna, kulturregionerna och landskapen. Totalt är det möjligt att göra många fler heraldiskt riktiga korsflaggor med metallerna guld och silver samt med tinkturerna blå, röd, grön och svart. I samband med att vi går in Europagemenskapen måste vi vara mycket toleranta mot regionala identitetssträvanden och acceptera denna mångfald av flaggor i Norden.

Ett mycket förtjänstfullt arbete för profileringen av "Det Skånska" har Charlotte Weibull gjort under många år genom sitt stora kulturpedagogiska arbete kring landskapens kultur och symboler.


Flaggan idag

Det är mycket glädjande att den Skåneländska flaggan finns representerad i alla internationella flaggböcker av idag. Det innebär att den har accepterats utomlands. I Skåne ser man den, men ännu sällan i Halland, Blekinge och på Bornholm.

Tyvärr är det ännu bara privatpersoner som flaggar med den. Myndigheter och företag använder den nästan aldrig men detta kommer säkert att ändras efterhand. Några undantag kan man få se ibland t.ex. Lilla torg i Malmö samt torget i Ystad.

Den Skåneländska flaggan användes i turistsammanhang och en bättre symbol i detta avseende får man leta efter. Både flaggan och de rödgula färgerna har under de senaste decennierna blivit något av ett varumärke för Skåne och allt skånskt.

Varje företag, som vill profilera sig eller sina produkter som skånska använder de rödgula färgerna. Bland företagen är det mest krögare som använder flaggan. Smygehus har länge föredömligt flaggat skånskt på sin stora fina centralt belägna flaggstång. Riksflaggorna befinner sig bredvid.

Det är överraskande att notera hur pass svårt det är att få tag på Skåneflaggor i olika storlekar liksom Skåneflaggor på klistermärken. Det är dags att flaggfabrikanterna och affärerna skärper sig på denna punkt. Hade flaggan varit mer tillgänglig hade den också varit mycket mer spridd.


Den Skåneländska flaggan med gamla Dannebrogens mått

I alla diskussioner om flaggor pratar man nästan uteslutande om färgerna och formerna på duken. Det är ytterst sällan flaggans proportioner nämns. Som scout fick man lära sig att den svenska flaggan har måtten: 4-2-4 (10) på höjden och 5-2-9 (16) på längden. Detta ger en ganska långsmal flagga.

Dannebrogen däremot, har måtten: 6-2-6 (14) på höjden och 6-2-10,5 (18,5) på längden, vilket är en mera kvadratisk duk. Måtten på Dannebrogen är ganska unika inom flaggvärlden. På Valdemar Atterdags tid var flaggan helt kvadratisk liksom Schweiz flagga, en s.k. heraldisk flagga, för att sedan vid 1748 års flaggförordning bli lite förlängd: 6-2-6 (14) på höjden och 6-2-9(17) på längden. Dagens mått på Dannebrogen kommer från 1926 års flaggförordning (14-18,5).


Den Skåneländska flaggan har under sin tid inte haft några fixerade mått. Under de senaste åren har väl svenska flaggans mått fått gälla. Detta är olämpligt för Skåneland, som är ett gammalt danskt kärnland. Därför beslöt Stiftelsen Skånsk Framtid att inregistrera den Skåneländska flaggan med nya mått i Skandinavisk Vapenrulla. Heraldikern Jan Raneke har varit behjälplig i detta ärende.

Det var självklart att den nya Skåneländska flaggans mått skulle ansluta sig till Dannebrogens mått av historiska skäl. Däremot var det inte självklart att måtten skulle vara desamma som på dagens Dannebrog. Istället valdes måtten från den historiska flaggan från 1748, den första mått bestämda Danska flaggan (14-17). Skånelandsflaggan är därför nu officiellt registrerad.


Fortsätt till Del 3

© SSF